Tillbaka igen..
Har vart hemma i lite drygt en vecka nu.
Sjukhuset tyckte att jag kunde vara hemma under tiden jag skulle ha gips.
Har fått lite bilder sen olyckan så tänkte visa litegrann.
KÄNSLIGA TITTARE VARNAS. KAN VARA BILDER SOM INTE ÄR ALLLT FÖR APTITRETANDE.
Bilderna föreställer mitt ben och mig direkt då jag kommit till sjukhuset efter olyckan.
Även min motorcykel och bilen jag krockade med.
Har inte mycket mer att få ur mig just nu.
Vill någon fråga något så ska jag försöka svara så fort jag kommer åt internet igen.
/ John
Sjukhuset tyckte att jag kunde vara hemma under tiden jag skulle ha gips.
Har fått lite bilder sen olyckan så tänkte visa litegrann.
KÄNSLIGA TITTARE VARNAS. KAN VARA BILDER SOM INTE ÄR ALLLT FÖR APTITRETANDE.
Bilderna föreställer mitt ben och mig direkt då jag kommit till sjukhuset efter olyckan.
Även min motorcykel och bilen jag krockade med.
Har inte mycket mer att få ur mig just nu.
Vill någon fråga något så ska jag försöka svara så fort jag kommer åt internet igen.
/ John
Lång sjukhusvistelse
Jag lovade at5t börja skriva så fort skolan började.... nu har det typ gått 3 veckor och inte ett ord på bloggen.
Allt har en förklaring förstås.
Sista dagen innan skolan började var jag, pappa och pappas vän torgny påväg hem från vår resa till lofoten i norge på våra motorcyklar. Efter ca en timmes körning stannar vi för att tanka på en mack i Bjerkvik, ca 8 mil från svenska gränsen.
allt är på topp och jag längtar verkligen hem. skulle hem till Sandra på kvällen så jag hade ju verkligen något att längta efter.
Tio minuter efter tankstoppet seglar mina tankar iväg och likaså koncentrationen. Jag hamnar på fel sida om vägen och det kommer en bil. Jag hinner precis reagera på bilens tuta och hinner väja såpass mycket att jag inte hamnar på bilen utan slungas istället över till andra sidan vägen.
Min första reaktion var att jag skulle ställa mig upp men jag märkte direkt att något var fel på mitt vänstra ben. Den betedde sig som en orm så jag tog snabbt beslutet att ligga kvar där jag låg. Massor med människor kommer fram til mig och frågar hur jag mår och jag, som var vid fullt medvetande hela tiden, förklarar lugnt att mitt ena ben är brutet och att dom måste ringa min pappa. Dom får hans nummer men lyckas inte få tag i honom.
Jag upptäcker efter några minuter att det börjar rinna blod ur min ena handske så jag tar av den för att undersöka. Det visar sig att jag har två rejält djupa sår i handleden och min första tanke är pulsådern. detta var dock fel men jag stoppade flödet genom att trycka dit min andra tumme och pressa för allt jag var värd.
Lustigt att man inte känner smärta i ett sådant läge men det är väl en av kroppens alla mysterium.
Efter en ambulanstur till Narviks sjukhus klipper dom upp alla mina kläder och startr operationen. totalt 8 timmar innan jag kom ut till min pappa som väntade på mig utanför. Diagnosen var att min vänstra handled var krossad, vänster lårben av och båda delarna i underbenet var helt av.
Dålig avslutning på ett underbart sommarlov. I dagsläget har jag legat på Sunderby Sjukhus i snart tre veckor och dom planerar att jag ska få komma hem innan veckan är slut.
Jag vill tacka alla som stöttat mig sedan olyckan och alla som kommit och hälsat på mig.
Framförallt mon flickvän Sandra som gör allt för att jag ska må bra och jag älskar henne verkligen.
Sen mina föräldrar som efter en hel del krångel i norge tog bilen upp till narvik för att påskynda min hemresa och ge mig stöd ddå jag mådde som sämst.
// John, sittandes i rullstol.
Allt har en förklaring förstås.
Sista dagen innan skolan började var jag, pappa och pappas vän torgny påväg hem från vår resa till lofoten i norge på våra motorcyklar. Efter ca en timmes körning stannar vi för att tanka på en mack i Bjerkvik, ca 8 mil från svenska gränsen.
allt är på topp och jag längtar verkligen hem. skulle hem till Sandra på kvällen så jag hade ju verkligen något att längta efter.
Tio minuter efter tankstoppet seglar mina tankar iväg och likaså koncentrationen. Jag hamnar på fel sida om vägen och det kommer en bil. Jag hinner precis reagera på bilens tuta och hinner väja såpass mycket att jag inte hamnar på bilen utan slungas istället över till andra sidan vägen.
Min första reaktion var att jag skulle ställa mig upp men jag märkte direkt att något var fel på mitt vänstra ben. Den betedde sig som en orm så jag tog snabbt beslutet att ligga kvar där jag låg. Massor med människor kommer fram til mig och frågar hur jag mår och jag, som var vid fullt medvetande hela tiden, förklarar lugnt att mitt ena ben är brutet och att dom måste ringa min pappa. Dom får hans nummer men lyckas inte få tag i honom.
Jag upptäcker efter några minuter att det börjar rinna blod ur min ena handske så jag tar av den för att undersöka. Det visar sig att jag har två rejält djupa sår i handleden och min första tanke är pulsådern. detta var dock fel men jag stoppade flödet genom att trycka dit min andra tumme och pressa för allt jag var värd.
Lustigt att man inte känner smärta i ett sådant läge men det är väl en av kroppens alla mysterium.
Efter en ambulanstur till Narviks sjukhus klipper dom upp alla mina kläder och startr operationen. totalt 8 timmar innan jag kom ut till min pappa som väntade på mig utanför. Diagnosen var att min vänstra handled var krossad, vänster lårben av och båda delarna i underbenet var helt av.
Dålig avslutning på ett underbart sommarlov. I dagsläget har jag legat på Sunderby Sjukhus i snart tre veckor och dom planerar att jag ska få komma hem innan veckan är slut.
Jag vill tacka alla som stöttat mig sedan olyckan och alla som kommit och hälsat på mig.
Framförallt mon flickvän Sandra som gör allt för att jag ska må bra och jag älskar henne verkligen.
Sen mina föräldrar som efter en hel del krångel i norge tog bilen upp till narvik för att påskynda min hemresa och ge mig stöd ddå jag mådde som sämst.
// John, sittandes i rullstol.